Kartan är inte territoriet
Wikipedia – Map – territory relation
Kartan är inte territoriet – är en filosofisk princip som beskriver gapet mellan verkligheten och hur vi beskriver den. I den här serien använder vi den som en metafor för att förstå ett av vår tids största mysterier: UAP-fenomenet (Unidentified Anomalous Phenomena).
Det har alltid varit en del av populärkulturen eller ett inslag i utkanten av obskyra ämnen.
Men jag reagerade på att det dök upp i nyheterna och tyckte att det lät extremt märkligt.
Det handlade om ett fenomen som drabbat amerikanska hangarfartygsstridsgrupper (Nimitz-incidenten) och som verkade ställt sig i formation med och omringat amerikanska stridspiloter under övningar och uppvisat teknologiska förmågor som låg årtionden (eller århundraden) före våra egna system.
Gimbal, Go fast och Nimitz
– videorna släpptes först inofficiellt till media som visade dom 2017 och därefter släpptes de officiellt via pentagon där man meddelade att de tre videorna visade UAP:s man inte kunde identifiera och därför kategoriserat som UAP/UFO: s.
SCU-analys-av-dod-uap-videos-press-träff
Så Territoriet är den faktiska, objektiva fysiska händelsen som inträffade (i dessa fall) vid Nimitz 2004 och med piloterna i Gimbal och Go Fast 2014 – 2015.
Kartan borde inkludera fullständiga sensordata (radar, IR, RF, satellit), obehandlade videofilmer, ljudinspelningar från cockpit och vittnesmål från alla inblandade.
Men kartan består av de tre korta videoklippen med låg upplösning.
De är en grov, ofullständig och bearbetad representation av ”territoriet”. De har genomgått redigering, saknar kontext, tidsstämplar, sensormetadata och i princip all annan data som omger händelsen.
Händelserna som videorna kommer från är ändå väl rekonstruerade utifrån intervjuer med personal som arbetade och deltog på hangarfartygen, som inkluderar F-35 piloter, Radar-operatörer osv. Men denna texten handlar inte om Nimitz- incidenten eller USS Theodore Roosevelt utan om vad den censurerade “kartan” föreställer.
Hur ser allmänhetens tillgång till kartan ut?
Organisationen The Black Vault använde FOIA (Freedom of Information Act) för att försöka få tillgång till alla UAP-relaterade videor som marinen har i sina arkiv.
“So, in April of 2020, The Black Vault began a pursuit to have the U.S. Navy release ALL of their videos that held a UAP designation. And after nearly two and a half years, the untold number of videos with that UAP designation have been fully denied due to national security concerns.”
“The release of this information will harm national security as it may provide adversaries valuable information regarding Department of Defense/Navy operations, vulnerabilities, and/or capabilities. No portions of the videos can be segregated for release.”
Numera har även FOIA visat att det finns en manual vid namn:
“UAP Security Classification Guide”
– som ger riktlinjen att all information och data som härrör UAP:s/UFO:s per automatik ska hemligstämplas inom Pentagon.
Se länkar nedan:
”Untold number of videos”
De tre kända videorna är bara toppen på isberget. Det finns ett okänt antal andra incidenter som dokumenterats och klassificerats som UAP.
Pentagon erkänner implicit att data om dessa fenomen är verkliga och potentielt så känsliga att deras avslöjande skulle kunna skada USA:s säkerhet. Deras resonemang är att om en motståndare får veta exakt vilka sensorer som kan (eller inte kan) detektera dessa objekt, eller vilka manövreringar de utför, skulle det avslöja sårbarheter eller kapaciteter.
Det är inte bara så att dessa videor råkar vara klassificerade. Det finns en aktiv, medveten policy inom Pentagon att all data relaterad till UAP automatiskt ska hemligstämplas. Detta systematiska mörkläggande av ”kartan” innebär att allmänheten och även beslutsfattare i kongressen bara får se en minimal och kontrollerad version av kartan, eller en hårt redigerad representation av territoriet.
Senaste generationens sensorer som vi känner till och ovanpå det sensorer som vi inte känner till, genererar data som analyseras och kommuniceras enligt ”need to know basis” under sekretess. Det är mörkt och förblir mörkt för allmänheten.
Vilka avvikelser och fenomen har man registrerat i världens olika medium som världshav, luftrum eller i rymden?
För det är inte en fråga om att det inte verkar finnas något intressant eller inte förekommer anmärkningsvärda fenomen eller händelser och kränkningar av suveräna nationers territorium.
Det är dessutom utanför deras kontroll.
I vissa fall kan man sätta en nationell flagga på kränkningen.
Men i många fall inte.
Pentagon har en okänd mängd data och ett okänt antal videos de inte släpper på, men som de kategoriserat som UAP/UFO/USO och som härrör kontakter eller observationer med frågetecken.
Nu är det visserligen Marinkårens videos och bilder som via FOIA- nekats men det gäller i princip inom alla andra grenar av försvarsmakten och underrättelsetjänsterna också, av samma anledning.
Senaste generationens sensorer är inte längre bara passiva kameraögon; de är aktiva, multivariabla datasamlare.
Radar (RF):
AESA-radar (Active Electronically Scanned Array) kan spåra ett enormt antal mål samtidigt med extrem precision, skilja på ”klotter” och verkliga mål, och analysera ett objekts radarmålyta (RCS). Ett objekt med en försvinnande liten RCS som ändå manövreras aggressivt är en teknologisk omöjlighet enligt konventionell förståelse.
Infraröd (IR) och Elektro-Optik (EO):
System som ATFLIR (på Nimitz-videon) eller de moderna ”gimbal”-sensorerna mäter inte bara ljus; de mäter värmesignaturer, spektraldata och spårar mål med sådan precision att man kan extrapolera acceleration, hastighet och kinetisk energi.
Satelliter:
Overhead Persistent Infrared (OPIR) och andra rymdbaserade sensorer övervakar hela jorden i realtid. De är designade för att upptäcka värmesignaturerna från avfyrade ballistiska robotar. Det är högst osannolikt att de inte även har detekterat oidentifierade fenomen som rör sig med liknande eller avancerade profiler. Det finns starka indikationer på att de registrerar okända fenomen.
Dessa omfattar plötsliga temperaturförändringar eller värmesignaturer. Objekt som genererar värmeprofiler som inte matchar kända motorer eller förbränningsteknik och kan röra sig i mönster som inte motsvarar missiler, satelliter eller meteorer. Snabba accelerationer i omloppsbana eller atmosfären. Satelliter har ibland rapporterat ”blip to skip”-fenomen, där ett objekt accelererar bortom vad någon känd teknologi klarar. Oförklarliga ljusfenomen över jordens atmosfär.
Det finns NASA-astronautrapporter och även rymdstationsfilm som visar kortvariga, extremt snabba ljuspunkter som försvinner abrupt.
Enligt vissa källor ska OPIR-systemet ha registrerat händelsen under Nimitz 2004, men datan är hemligstämplad. Flera incidenter under 1990-talet rapporterades av Space Command men offentliggjordes aldrig. NASA STS-48 (1991) – videon visar ett föremål som accelererar bort från jordens atmosfär i hög hastighet, vilket man bortförklarat som ispartiklar.
Sonar och hydrofoner:
Detta är en lika stor, om inte större, del av mysteriet. Rapporter om transmediala objekt (som flyger i atmosfären och sedan dyker ner i vattnet utan att bromsa in) har funnits i decennier. Modern sonarteknik, särskilt hos flottornas attackubåtar, skulle absolut kunna detektera och spåra sådana objekt. Detta är den mest dolda domänen, eftersom sonar- och hydrofondata är extremt känsligt militärt material.
Ubåtar är ett av världens mest hemliga vapensystem, och varje nations marin bevakar sina sonarprofiler noga. Fenomenet består då i objekt som håller en ”omöjlig” hastighet under vatten.
Klassiska ubåtar rör sig i max 30–40 knop (~55–75 km/h). Men det finns rapporter om objekt under vatten som rör sig i hundratals knop utan kavitationsspår.
Dessa fenomen rapporterades redan under kalla kriget av både NATO och Sovjet.
Transmedium-beteende där objekt som färdas i luften, sedan dyker ner i havet utan övergång.
I vissa fall följs de av sonar efter inträdet, vilket tyder på att de bibehåller samma hastighet i vattnet.
Massiva strukturer på havsbotten. Satellit- och sonaravbildning har ibland visat geometriska formationer eller tillfälliga anomalier på havsbotten.
Kända incidenter som Shag Harbor (1967) – Kanada, där objekt rapporterades dyka i havet och spårades av kanadensisk och amerikansk flotta. Sen finns Ryska flottans interna rapporter från Barents hav och Stilla havet under 1980-talet (avklassificerade fragment finns, men mycket är dolt).
Man har med hög sannolikhet registrerat ett stort antal fenomen som konsekvent uppvisar en kombination av följande avvikande karakteristika (”The Five Observables”)
Fem observerbara kännetecken:
1) Anti-gravity lift:
Positive lift: Objekt som tycks kunna manövrera utan tydliga aerodynamiska ytor (vingar, fenor) eller jetmotor/propeller, och som verkar kunna ”lura” tyngdkraften.
Anti-gravitation eller positiv aerodynamisk lyftkraft och till skillnad från konventionella flygplan, så verkar de här objekten trotsa jordens tyngdkraft utan synlig eller begriplig framdrivning, de avger inte avgaser, verkar inte uppvisa värmeutveckling och i vissa fall vet man att de är kallare än sin omgivning (infraröd). De saknar också typiska aerodynamiska ytor, som tex vingar.
Varken IR eller visuella system fångar någon form av avgaser, varma motorer eller jetplymer.
ATFLIR och Gimbal-systemet är extremt känsligt för värmesignaturer men ändå visas inget.
2) Sudden and instantaneous (omedelbar) acceleration:
Objekt som accelererar från stillastående till hypersoniska hastigheter på ett ögonblick.
Registrerat av radar, IR och visuella system.
Exempel: Nimitz 2004, där radarsystemet SPY-1 på USS Princeton spårade objekt som gick från 80 000 fot till havsytan på mindre än en sekund, vilket motsvarar accelerationskrafter på flera tusen G.
Dessa manövrar bryter mot Newtonsk fysik om vi antar att objekten är materiella och har en besättning.
3) Hypersonic velocities without signatures:
Objekt som rör sig extremt fort utan tryckvåg eller att spränga ljudvallen, ljudbang eller värmesignaturer från konventionell propulsion.
Flera piloter, inklusive i Gimbal och Go Fast-incidenterna, har rapporterat objekt som rör sig snabbare än Mach 1 men utan att generera ljudbang. Moderna sensorer skulle direkt upptäcka tryckvågor men de registrerades inte.
4) Low observability, or cloaking:
Objekt kan vara svåra att upptäcka med radar eller visuellt, men samtidigt registreras av flera olika sensorplattformar.
Detta tyder på avancerad signaturhantering eller någon form av ”cloaking”-teknologi.
Exempel: USS Omaha 2019 – ett objekt spåras av radar, men dess faktiska optiska signatur var så svag att piloter hade svårt att se det trots nära avstånd.
5) Trans-medium travel:
Objekt som utan svårigheter rör sig mellan olika medium (luft-vatten-rymd) utan att bromsa.
Rapporter från USS Omaha 2019, där radar och visuella system spårade ett objekt som försvann under ytan utan explosion eller spår.
Några sådana kända incidenter är USS Nimitz (2004) – Tic Tac-objekten och USS Theodore Roosevelt (2014–2015) – Gimbal och Go Fast och USS Omaha (2019) – Transmedium-fenomen i San Diego-området.
Länk till forskningsanalys av karaktäristika hos UAP
All denna data – radarspår, IR-video, satellitövervakning, sonarloggar, vittnesrapporter från högt kvalificerad personal existerar. Den samlas in kontinuerligt men hamnar omedelbart bakom en mur av hemligstämplar och ”need-to-know”-sekretess.
Det finns dokument som “the Twining memo” från 1947.
https://i.ibb.co/qRZmjNq/The-1947-Twining-Memo-1.jpg
”Fenomenet som rapporteras är verkligt och inte visionärt eller fiktivt.”
General Nathan F. Twining var en av sin tids främsta militära teknikexperter och avfärdade idén om att alla observationer kan förklaras med hysteri eller inbillning. Han bekräftar existensen av föremål med ”ungefär flygplansform” som uppvisar extrema prestandaegenskaper (extrem stighastighet, manöverförmåga, frånvarande ljud). Detta dokument lade grunden till de klassiska undersökningarna Project Sign och senare Project Blue Book.
https://i.ibb.co/dMgYJ4c/wp5489a904.jpg
Ovan är en fallbeskrivning från London 1742.
”1742 UFO:
När jag var på väg hem från Royal Steiny till Westminster, tisdagen den 16 december 1742, kl. 20:40 på kvällen, då jag var ungefär i mitten av esplanaden i Sir Francis Park, såg jag ett ljus stiga upp bakom träden och husen i S till V punkt, som jag först tog för en stor raket; men när den hade stigit till en höjd av ungefär 20 grader, antog den en rörelse nästan parallell med horisonten, men fladdrande på detta sätt,
– och fortsatte till N till Ö punkten över husen. Den tycktes flyga mycket nära, så att jag trodde att den passerade över Queen Square, träden i parken, över kanalen, och jag förlorade den ur sikte över Haymarket. Dess rörelse var så långsam, att jag hade den i sikte i över en halv minut; och hade därför tid att fullt ut betrakta dess utseende, vilket var såsom visas i den bifogade figuren,
A verkar vara en lätt låga, som böjde sig bakåt från fronten, som om luften pressades mot den. BB är ett klart sken som brinnande träkol, inneslutet som det vore i ett öppet rör; i vilket ramen C var helt ogenomskinlig, som järnband. Vid D sträckte sig ett spår eller svans av ljuslåga, klarare vid D, och gradvis bleknande vid E, så att den var genomskinlig under mer än hälften av sin längd. Huvudet tycktes vara ungefär en halv grad i diameter, svansen nära 3 grader i längd, och ungefär en åttondels grad i tjocklek.
C. M.” Observatören var C.M., vilket står för Cromwell Mortimer, en brittisk läkare, vetenskapsman och sekreterare i Royal Society.
London den 16 december 1742: Mortimer var en respekterad forskare, vilket ger rapporten trovärdighet och är det tidigaste försöket att dokumentera ett oidentifierat avvikande fenomen eller UFO, som vi känner till.
https://stephenliddell.co.uk/2022/10/17/cromwell-mortimer-and-the-first-modern-era-ufo-sighting/
Nedan har vi en annan fallbeskrivning, ett dokument som hämtats ut via FOIA.
Detta är en av de mest väldokumenterade incidenterna i historien och anses ofta vara ett ”belägg A”-fall. Den är särskilt viktig eftersom den involverar flera oberoende sensorsystem (visuell observation från piloter, mark- och flygradar) och fysiska effekter (avbrott i elektroniksystem på flera flygplan).
Greenwald hittade bland annat NSA-dokument med en tillhörande bilaga som understryker hur viktig incidenten var.
”möter kriteriet för en giltig UFO-undersökning.”
Anledningen till det är ”trovärdigheten hos vittnena.” vilket inkluderade en general inom flygvapnet, radar bekräftelser, elektromagnetiska effekter på tre separata flygplan, psykologiska effekter på besättningen och ett UFO som uppvisade en ”omåttlig manöverförmåga.”
Händelsen inträffade 1976 i Teheran-området i Iran.
Detta fall är ett perfekt exempel på ”territoriet”. Det ger oss en glimt av den rika datamängd som säkerligen finns för många andra incidenter:
kombinerad radar-/visuell spårning, tekniska effekter på stridsflyg och extrem manöverförmåga. Att det klassificerades som en ”giltig” undersökning av NSA (National Security Agency) visar att det togs extremt allvarligt på högsta nivå.
Nedan är länken till Pentagon rapporten från 2021:
Detta är den moderna, officiella bekräftelsen som återupptar trådarna från de tidigare dokumenten. Det är Pentagon som, efter decennier av förnekelse, i princip säger ”Twining hade rätt 1947, och fenomenet finns fortfarande här.”
Citat:
”80 reports involved observation with multiple sensors.”
Detta återkopplar till poängen om moderna sensorer. Det är inte bara ögonvittnen.
”UAP as objects that interrupted pre-planned training or other military activity.”
Det betraktas som ett direkt säkerhetshot. Det påverkar beredskap och suveränitet.
”Appear to remain stationary in winds aloft, move against the wind, maneuver abruptly, or move at considerable speed, without discernable means of propulsion.”
En beskrivning av avancerad teknologi som låter som Twinings ord från 1947.
”A small amount of data that appear to show UAP demonstrating acceleration or a degree of signature management.”
Får mig att osökt tänka på de ”Fem observerbara kännetecknen”.
Denna rapport är den senaste officiella ”kartan”. Men den är begränsad. Den bekräftar att det finns 144 fall (numera över 500 enligt Pentagon) men ger inga detaljer. Den hänvisar till ”klotter” (airborne clutter, naturfenomen, amerikansk hemlig teknik) men lämnar ett stort antal fall helt oförklarade. Och det viktigaste av allt är att rapporten pekar på att den verkliga datamängden är mycket större och kräver ”additional rigorous analysis”.
1742 – 1947 – 1976 – 2021
Det finns en oavbruten kedja av högt trovärdiga och multisensoriska militära rapporter som alla beskriver samma kärna av fenomen: verkliga fysiska objekt med exceptionella och oförklarliga prestandaegenskaper som aktivt engagerar och stör militära operationer.
Skillnaden mellan 1747 och 2021 är inte fenomenet i sig, utan mängden och kvaliteten på data som samlats in om det. De moderna sensorerna har inte skapat fenomenet; de har bara gjort det omöjligt att förneka dess existens längre.
Paradoxen är att ju bättre våra ”kartor” (sensordata) blivit, desto mer har ”territoriet” (den fulla förståelsen av fenomenet) dolts bakom en vägg av sekretess.
”Mörkret” är inte en naturlag, utan ett konstruerat tillstånd av säkerhetspolitik. Kampen som pågår just nu är den mellan en inrotad säkerhetsbyråkrati och en växande koalition av politiker, veteraner, underrättelseofficerare och vetenskapsmän som anser att allmänheten och det vetenskapliga samhället har ett ”need to know” om detta territorium som kartan så systematiskt har dolt.
Men det militär-industriella-komplexet, byråkratin och dess institutioner, olika avdelningar med styrelser och tjänstemän, hela spektrumet av titlar, arbetsbeskrivningar osv i en hierarki inuti en gigantisk maktapparat som är underordnad akronymer och sekretess, inom vilken vi vet att man begravt och begraver hemligheter och information om maktens egen natur.
En annan sak är hur ”Departmentalized” allt är:
Avdelningsfördelning som avser processen att gruppera aktiviteter i avdelningar. Arbetsfördelning skapar specialister som behöver samordning. Denna samordning underlättas genom att specialister grupperas på avdelningar.
Informationen är inlåst i ”silos” inom olika myndigheter där varje avdelning har sin specialisering:
DoD (Department of Defense)
DIA (Defense Intelligence Agency)
NSA (Signals intelligence)
NRO (Satelliter och rymdbaserad övervakning)
CIA (strategisk underrättelse)
Därav följer att ingen enskild person har helhetsbilden, vilket gör det lätt att undvika ansvar genom att säga att ”det är inte vår avdelning”.
Kongressens ansträngningar (som t.ex. UAP Disclosure Act of 2023) var ett direkt försök att bryta detta genom att skapa en auktoritär, opartisk ”ämnesexpert” (en kontrollant) med behörighet att gräva i alla avdelningar. Tvinga myndigheterna att överlämna alla relaterade dokument till ett nationellt arkiv. Ålägga omedelbar avklassificering, med myndigheternas bevisbörda för varför något måste förbli hemligt. Men motståndet från Pentagon och underrättelsetjänsterna var extremt starkt, vilket visar hur högt de värderar att behålla kontrollen över informationen.
Underrättelsetjänster kan använda sig av UFO-myten och dra nytta av den i sammanhang av social manipulation och de har ett intresse av att påverka människors uppmärksamhet och uppfattningar.
Därför finns det ett rent intelligens-värde angående UFO-myten/fenomenet och dess narrativ.
Dimridån kan i grunden handla om att vilseleda andra geopolitiska aktörer om egen militär-teknologi, svarta program och hur nära eller långt ifrån man är ”breakthrough technology” eller vilken kapacitet man utvecklar inom “nationellt försvar”.
Vilseledning och mörkläggning:
Att avleda folks uppmärksamhet från verkligt ”känsliga uppgifter” eller andra militära program eller politiska verkligheter genom psykologisk krigföring.
Kontraspionage.
Rickard Doty.
https://www.ufo.se/index.php/d/879-doty-richard
https://en.wikipedia.org/wiki/Paul_Bennewitz
Det kan också vara ett sätt att dölja hur lite man faktiskt vet om fenomenet och hur långt ifrån man är från att förklara det utifrån de bevis som potentiellt, sannolikt existerar. Och det finns förmodligen hypoteser som man inte vill dela med allmänheten.
Det finns olika grupper och organisationer med lite olika intressen som kapitaliserar på UFO-myten.
Och det är ett faktum att man kan tjäna pengar på UFO-myten och att den har ett marknadsvärde.
Sanningar, teorier om verkligheten perverteras och vatten grumlas.
Lämna ett svar