Bilden ovan: en av Pablo Amaringos målningar i UV-ljus belysning.
Andarnas Teknologi: Amazonas UAP och medvetandets gränser
UAP-fenomenet verkar finnas inbäddat inom den mänskliga mytologin, som sträcker sig så långt tillbaka i den mänskliga historien och förhistorien – till informationsmörkret vid och omkring det mänskliga medvetandets födelse. Jag misstänker att UAP-fenomenet överbryggar mänskligt medvetande och i sin kärna handlar om fundamentalt medvetande oberoende av art, genetik, kropp och fysisk plats.
Och där nånstans övergår ämnet till metafysik.
Jag tillsammans med många andra, tycker mig se att UAP-fenomenets spår finns i världens religioner och mytologier – inte som en myt, utan som en rapport om samma grundläggande interaktion.
Exempelvis inom judendomen, gamla och nytestamentliga apokryfer, eller kananeiska, feniciska polyteistiska religioner omkring antiken. Men påtagligt också inom Vedisk, indisk hinduism m.fl och även inom naturreligioner hos spillrorna av ursprungsbefolkningar och deras kulturer, eller hos stammar runt om i världen.
När en amerikansk stridspilot på sin radar ser ett Tic-Tac-objekt som accelererar bortom Mach 10, tolkar han det som en avancerad teknisk och okänd potentiell fiende. Men samma natt i Sydamerikas Amazonas, ser en schaman under inflytande av ayahuasca ett lysande tefat i sin vision och kommunicerar med en spirituell, främmande intelligens. Båda har sina respektive kartor som utgångspunkt. Denna text utforskar UAP-fenomenets mest förbisedda aspekt: att det är en spegel som aktivt formar sig efter den som observerar det.
Fenomenet kanske är en kontrollmekanism:
en oerhört gammal, kanske evig, icke-mänsklig intelligens som interagerar med mänskligheten och formar vår tro, vår mytologi och kanske till och med vår verklighetsuppfattning. Dess yttre form förändras för att matcha våra förväntningar och kulturella referensramar.
Del 1: Spegeln i Djungeln
Luis Eduardo Luna är en etnolog som bla arbetat i Pucallpa i Peruanska Amazonas.
Där träffade han mestisen Pablo Amaringo Shuña (en före detta vegitalista) som bodde med sin mor, två adopterade barn och andra familjemedlemmar i ett trähus utan elektricitet eller rinnande vatten i ett fattigt område. Han hade varit vegitalista under 7 års tid men slutat praktisera som det efter en andlig kris.
Ovan: Pablo Amaringo – 2002 (Avliden 2009)
Han visade prov på fotografiskt minne och var skicklig på gouache-måleri på papper.
På Lunas begäran framställde han under flera års tid cirka 100 målningar baserat på sina visioner, varav 49 publicerades 1991 i ”Ayahuasca visions: The Religious iconography of a peruvian shaman”.
Målningarna visar bla. stadslandskap och främmande icke-mänskliga varelser och teknologiska flygande maskiner.
Bilden ovan: detalj ur en av Pablo Amaringos målningar.
Luna beskriver också hur han själv på en flodfärja i Amazonas, en natt blev väckt av sjömännen som meddelade att kaptenen ville träffa honom. 45 grader över horisonten bevittnade han tillsammans med kaptenen ett starkt ljus, ca en tredjedel av fullmånens storlek som under en halvtimme sakta höjde sig upp mot skyn tills det blev osynligt. Kaptenen berättade om liknande incidenter varav han en gång sett ett stort UAP som svävat några hundra meter framför båten och tvingat honom att skräckslagen stanna flodfärjan, för att sedan se den försvinna upp i himlen.
Luna skriver: ”Jag insåg senare att berättelser om flygande objekt i olika förklädnader är mycket vanligt bland flodfolket i Peruanska Amazonas. Pablo Amaringos Ayahuasca-visioner inbegriper många avbildningar av UAP (ufon). De är inte maskiner, sa han (Amaringo). De är andar, och kommer från andra dimensioner. (…) UAP-motivet är ett ämne som inte bör förbises av kognitiva antropologer, djuppsykologer och de som är intresserade av den moderna människans mytologi.
Vad jag vet så har det inte genomförts någon studie av detta motiv av antropologer.
Jag har själv undvikit att nämna UAP (UFO:n) i mina skrifter, eftersom beaktandet av redogörelserna av dem inte tas emot väl i akademiska cirklar.” Från Inner path to outer space från 2008.
Ovan: Luis Eduardo Luna – som är författare av en stor del av inläggets text.
Fenomenet är Globalt och Kulturöverskridande:
Det dyker inte bara upp för amerikanska piloter utan också för urbefolkningars schamaner i Amazonas djungel. Detta motbevisar idén att det är en unik produkt av västerländsk populärkultur eller militärteknik.
Det är oupplösligt förknippat med förändrade medvetandetillstånd:
Ayahuasca (och andra enteogener) verkar fungera som en port eller en förstärkare som gör individer mer mottagliga för dessa fenomen. Detta antyder en stark länk mellan fenomenet och det mänskliga medvetandets djupare lager.
Den inre och yttre världen kolliderar:
När Amaringo säger ”De är inte maskiner… De är andar, och kommer från andra dimensioner” erbjuder han en tolkning som är lika giltig som den tekniska. Han ser samma fenomen som personalen vid kärnvapenanläggningarna, men hans kulturella och andliga ram gör att han förstår det på ett annat sätt. För honom är det en metafysisk realitet snarare än en fysisk.
Territoriet verkar vara ett som samverkar med och reagerar på den som observerar det. För en missiltekniker manifesterar det sig som en teknologisk hackning av ett vapensystem. För en schaman i Amazonas manifesterar det sig som spirituella entiteter i en vision.
Den gemensamma nämnaren är intelligens, avsikt, och en förmåga att forma sig efter vår förståelse av verkligheten.
Den slutgiltiga frågan är därför kanske inte ”Vad är det?” utan ”Vad är det förhållandet mellan denna intelligens och vårt eget medvetande?”
Men vad händer när denna spegel inte bara visar bilder, utan telepatiskt börjar tala ett modersmål? När den inte bara observeras, utan ger kunskap, sånger – eller plötsligt uppträder hotfullt?
Del 2: Porten av Medvetandet
Nedan är översatt från:
https://users.aalto.fi/~saarit2/deoxy/ayalien.htm (som inte längre verkar finnas)
som är hämtat från ovannämnd publikation från 1991” Ayahuasca visions”
Trots att Pablo ofta avbildar rymdskepp så är han återhållsam i sina kommentarer om dem.
Pablo säger att dessa fordon kan anta många former, och kan uppnå oändliga hastigheter, färdas under vatten och under marken. Varelserna som färdas i dessa är som andar, vars kroppar är mer subtila än våra och kan framträda och försvinna hur de vill.
De tillhör avancerade utomjordiska civilisationer som lever i perfekt harmoni.
Fornstora mesoamerikanska civilisationer som Maya, Tiahuanaco, och Inka hade kontakt med dessa varelser. Pablo säger att han såg under en av sina resor med ayahuasca, att Maya kände till brygden, och att de lämnade jorden vid någon punkt i deras historia, men kommer att återvända till den här planeten. Faktum är, säger han, att några av de flygande tefaten som ses av människor idag kontrolleras av Maya-visa män.
Bilden ovan: Shipibo vegetalista – 2024
En liknande tanke har rapporterats av den tyska antropologen Angelika Gebhart-Sayer.
1981 medans hon gjorde fältarbete i Caimito, en liten Shipibo-bosättning vid Ucayalli-floden, var hennes indianska vänner oroade över märkliga ljusfenomen som de observerat i flera månader, och som de tolkade som en ny strategi av vita män med avsikt att inkräkta på deras stamområde.
När de närmade sig ljusen försvann de. Vid flera tillfällen bevittnade Gebhart-Sayer själv ljudlösa gulaktiga ljus i storlek av en fotboll, som rörde sig ca 400 meter bort, omkring en meter ovanför marken. Hon kunde inte hitta några logiska förklaringar för vad hon såg.
Jose Santos, schamanen lugnade folket och förklarade att han i en ayahuasca-vision förstått vad det var: ett gyllena flygplan med stora lampor och vackert dekorerade säten. Piloten, en högt uppsatt inka, hade klivit ut. Ibland bar han moderna kläder typiska för vita människor, vid andra tillfällen värdefulla cushma (traditionella textilier). Vi bugade inför varandra men talade inte, för att vi känner varandras tankar. Sen drar han sig tillbaka. Tiden har ännu inte kommit för honom att tala.
Inkas vill alliera sig med oss, för att besegra de vita och mestiserna och etablera ett imperium i vilket vi kan leva våra liv enligt våra traditioner, men också få tillgång till både Inkas och de vitas handelsvaror. Tiden är snart kommen då han kommer med gåvor och vägledning.
Den Finska historikern Martti Parssinen har vänligt hänvisat mig till en text skriven av fader Francisco de San Jose om ett fenomen missionärerna bevittnade vid sammanflödet vid Pozuzo och Ucayali-floderna 8 Augusti, 1767. Fader Francisco och andra missionärer hade en natt blivit omringade av en grupp fientliga Conibos, som sköt pilar mot dem, vilket de besvarade med gevärseld. Han skriver:
Vi var mitt i striden när någonting inträffade som är väl värt att minnas. Vi såg, lika mycket som kristna och hedningar, en glob (orb) av ljus starkare än månen som flög över linjen av Conibos och lyste upp hela fältet. Vi vet inte om indianerna såg något mystiskt i händelsen, men vi vet att de övergav sina pilar. (ljusfenomenet räddade människor från människor – Lupus est homo homoni)
Bilden ovan: En av Pablo Amaringos målningar.
ET har kontakt med nina-runas (eldsfolket) som lever inuti vulkaner. De kommunicerar telepatiskt med varandra. Under effekten av ayahuasca kan man se dessa varelser och deras fordon, men få vegetalistas har faktisk kontakt med dom, enbart de utvalda, till vilka de extra-terrestriala lär ut sånger och ger användbar information för att hjälpa dom behandla sina patienter.
Del 3: Den Ambivalenta Guden
Den Franske antropologen Francoise Barbira-Freedman, som utförde ett omfattande arbete bland Lamista av San Martin provinsen, berättade för mig att schamanerna informerat henne att rymdskepp ofta ses under inflytande av ayahuasca. När jag besökte Don Manuel Shuña, Pablos farbror, en Vegitalista över 90 år gammal, visade jag honom flera fotografier av Pablos målningar. Han pekade upphetsat på ett av de flygande tefaten och berättade, nästan stressat, att de senaste två åren hade han blivit hemsökt av folk som kom ut ur maskiner som dessa. Han sa att dessa folken svävar strax ovanför vattenytan. Don Manuel beskriver dessa maskiner att vara omkr. 50 meter långa, med lampor som gör natten lika ljus som dagen. När de står stilla vidrör de aldrig marken eller vattnet, utan hänger/svävar i luften. Ibland kolliderar dessa varelser i maskinerna och fäller, tar med sig hela träd.
Don Manuel sa:
De vet när jag tar ayahuasca. De kommer och sjunger alla sorters sånger, och de icaros jag sjunger.
De vet också hur man ber. De vill vara vänner med mig, för det finns saker som dessa folk inte vet.
De vill ta mig med sig, men jag vill inte följa med för att dessa folk äter varandra.
De har försökt skrämma mig genom jordskalv, eller genom att fälla stora träd.
De gjorde mig nästan galen.
Men de kommer inte längre nära mig för att jag blåste tobak på dem.
Det är såklart väldigt svårt att veta hur man ska tolka den här sortens rapporter.
Modern Teknik som Andligt Verktyg
Det verkar som schamanerna konstant approprierar symboliskt vilka innovationer de än ser eller hör talas om, använder dom i sina visioner som livfulla metaforer genom vilka de vidare utforskar andevärldarna, för att öka sina kunskaper, eller försvara sig från övernaturliga angrepp.
Shipibo schamanerna mottar böcker i vilka de kan läsa om sina patienters tillstånd, får ande/astrala-apotek eller färdas i flygplan täckta i meningsfulla geometriska mönster till sjöbottnar för att återhämta caya (själen) av deras patienter (…)
Canelos Quichua mottar från andarna röntgenapparater, blodtrycksmätare, stetoskop och kirurgisk belysning (…)
En kultiverad Campa schaman använder i sitt helande radiofrekvenser för att kommunicera med vatten-andar (…)
Shuar schamaner, som förvärvar från olika plantor, djur, stenar eller andra objekt magiska pilar (tsentsak) för att bota eller försvara sig själva (…)
Bilden ovan: Shuar Arutam-medlemmar som samlats för att mobilisera mot gruvbrytningen i Shuar-territoriet – från Ecuador år 2020.
Don Alejandro Vazquez, en vegetalista som lever i Iquitos, berättade för mig att utöver änglar med svärd och soldater med gevär, så har han ett stridsflyg som han använder om han attackeras av starka trollkarlar (…)
Don Fidel Mosombite, en ayahuasqero från Pucallpa, berättade för mig att han i sina visioner gavs magiska nycklar som gjorde att han kunde köra vackra bilar och flygplan av många olika slag.
Inom shamanismen är ”flyga” ett av de vanligaste teman, i princip över hela världen.
Schamanen kan förvandla sig till en fågel, insekt, eller en bevingad varelse, eller omhändertas av ett djur eller en varelse i andra sfärer (eller världar).
Modern shamanism som fortfarande förekommer/praktiseras använder metaforer som bygger på modern teknologi och som uttrycker idén om att flyga.
Därför är det inte konstigt att UAP- motivet, som är en del av dagens kulturella bildgalleri (nousfären) – kanske som Jung föreslog (1959) tom ett uttryck för en arketyp av vår tid –
används av schamaner som ett fordon för en spirituell transport in till andra världar.
De flygande tefaten, ET´s (utomjordiska varelserna), och intergalaktiska civilisationerna som förekommer i Pablo´s gouache-målningar bör inte nödvändigtvis betraktas som ovanliga eller främmande för Amazonas schamanism; de kan vara manifesteringar av gamla motiv.
Beskrivningar av schamanska resor under influens av ayahuasca och andra psykotropiska växter, även bland kulturellt isolerade Amazonska stammar, inbegriper ofta idén av att en schaman färdas upp till himlen för att umgås med himmelska folk, eller att celestiala varelser anländer ner till platsen där ceremonin äger rum. (…)
Ett intressant exempel från Cuna- kosmologin har rapporterats av Gomez:
Stjärnorna är ljusen (lamporna) från bostäder hos en grupp vars natur är någonting mittemellan solida kroppar och luft. Dessa bostäder bebos av vackra kvinnor som under natten spinner bomull upplysta av lampor som påminner om de som vita använder.
De förökar sig genom viljan hos den stora fadern (Paptummatti) utan att beblanda sig med män och föder alltid flickor.
De rör sig från hus till hus med gyllene tefat med vilka de också färdas till andra världar, för att då och då nedstiga till någon av dessa världar, och transportera i sina fordon, de personer som är värdiga en gudomlig tjänst.
Gomez tillägger att inom Cuna mytologin finns det ett flertal referenser till dessa flygande tefat i deras beskrivningar av sin kulturs hjältar.
Det är en genomgående tanke i deras folktro, och beskrivningar av dessa tefat är vanligt förekommande i deras vardag. (1969.)
Del 4: Porten av Medvetandet – DMT och psilocybin
Både Valle (1979) och Meheust (1988) har noterat att paraleller kan hittas inom folkloristiska motiv, schamanska resor, och flygande tefats bortföranden. Som i andra delar av världen idag, så bombarderas Amazonas av exotiska nya bilder och symboler som snabbt blandas samman med traditionella trosföreställningar.
Å andra sidan så har kopplingen mellan UAP:s och hallucinogena tryptaminer pekats ut av Terrence McKenna, som dragit slutsatsen via frågeformulär att UAP kontakt är det vanligaste motivet som oftast nämns av folk som tar psilocybin rekreationellt, som använder omkring 15mg doser, som är tillräckligt för att resultera i ett fullt spektrum av den psykadeliska effekten (McKenna 1984, 1989).
Jag har hört om sådana historier från västerlänningar som har tagit ayahuasca, Psilocybin cubensis eller rent DMT. Som Valle (1979) har understrykt, så är UAP:s fysiska manifestationer som inte kan förstås separat från deras psykiska och symboliska verklighet. (…)
Bilden ovan: En av Pablo Amaringos målningar.
Den läkande hallucinationen
Detta hände när jag anlände i Tamanco 1959. Min far tog mig till en bosättning som kallades Brazil.
I ett hus i en ände av stan bodde en kvinna som gick under namnet Maria Pacaya.
Min far var tvungen att bota flera patienter, och där tog han ayahuasca.
Han gav mig också brygden efter att ha blåst på den, i syfte att hjälpa mig, då jag led av en hjärtsjukdom.
Brygden var så stark att jag var på gränsen att skrika.
Visionerna var så levande att jag tänkte att vad jag såg inte bara var fantasier, utan en kontakt med någonting fysiskt och verkligt.
Jag såg sfinxer, jag var i Afrika, Europa och Amerika; plötsligt så såg jag en doktor klädd i en grå-violett kostym. Han var amerikan.
Hans fru bar en smaragdgrön klänning. Deras dotter hade en klänning i samma färg.
De verkade vara sjuksköterskor, och bar med sig skalpeller, saxar, pincetter, krokar, bomull, nålar och tråd, och mediciner av olika slag.
Doktorn bad mig ta av mig min tröja. Han tog en stor, bred kniv och öppnade mig från nyckelbenet till det sista revbenet på vänster sida.
Med en hammare så bröt han revbenen och öppnade min bröstkorg.
Han la mitt hjärta på en tallrik, där han opererade på dess artärer och förenade dem med någon sorts mjuka plastliknande slangar.
Doktorn visade mig området på skadan i mina artärer.
Under tiden hade dottern till doktorn redan förberett nålen och tråden för att sy ihop såret.
De la tillbaka hjärtet på sin plats, stängde mitt bröst, tvättade och sydde ihop såret.
De sa åt mig att jag måste fasta i en vecka, vilket jag gjorde och sen dess har jag mått helt utmärkt.
Över tiden i mina intervjuer med vegetalistas och deras patienter så har jag stött på flera berättelser i vilka läkandet ägt rum genom bilder, antingen i visioner eller i drömmar…
Clodomir Monteiro da Silva rapporterar att Sebastiao Costa, en elev hos Irineu Serra, grundaren av Santo Daime (ayahuasca) kyrkan i Brasilien, ”opererades” på under effekten av brygden.
Han såg sin kropp ligga framför sig, och två män anlände med instrument, avlägsnade hans skelett och förde det tillbaka in i hans kropp, öppnade den, och tog ut en kvadratisk del från vilken tre små djur kom, som var orsaken bakom sjukdomen.
(Monteiro 1985:104-5).
Detta verkar antyda att det är i visionerna som patienterna eller schamanen metaforiskt utför den läkande processen. (cf. Achterberg 1985).
Bilden ovan: detalj ur en av Pablo Amaringos målningar i UV-ljus belysning.
Del 5: Bortom Dualismen – Mot en Ny Vetenskap
Vad kan vi dra för slutsatser av dessa berättelser om läkning, räddning och den där skräcken i Amazonas? De tycks bekräfta att UAP-fenomenet varken är enbart ett fysiskt eller ett psykologiskt fenomen. Det är något som aktivt tar form i mötet med sin observatör – en intelligens som växelverkar med och formas av det mänskliga medvetandet.
Den Ambivalenta Naturen: Från frälsning och läkning till skräck och maktlöshet
Den kanske viktigaste insikten är att fenomenet inte framstår som entydigt positivt eller negativt. Det har en dubbel, ambivalent natur:
· Positivt: De ger kunskap, läker, lär ut sånger, och profetior. De räddade människors liv 1767.
· Negativt/Oroväckande: Don Manuel beskriver dem som skrämmande, som försöker ta honom med sig, som ”äter varandra”, och som använder våld (jordskalv, fäller träd) för att skrämma honom. Och många människor har oerhört negativa upplevelser på ett sätt som jag inte går närmare in på, i några av mina texter i den här serien.
Denna ambivalens – att samma intelligens kan vara både kirurg och plågoande – är själva beviset på att våra vanliga kategorier inte fungerar. Den är varken ”god” eller ”ond”, ”teknologisk” eller ”spirituell”, ”fysisk” eller ”psykisk”. Det verkar vara en hybrid, och den hybriden tvingar oss att föreställa oss en intelligens vars motiv, moral och väsen är radikalt främmande för oss. Den kan vara både hjälpsam och skadlig, kanske beroende av sammanhanget, eller enligt en logik vi inte förstår. Att människor tex förlorar tid som i timmar är inte ovanligt. ”Förlorad tid” är i mina ögon kanske den mest obehagliga aspekten av fenomenet. Den minnesförlusten representerar i många fall, ett trauma av fullständig hjälplöshet och total maktlöshet, enligt rapporterna.
Kartan formas av betraktaren
Vad dessa berättelser visar oss är att UAP-fenomet är ett permanent inslag i den mänskliga erfarenheten, men att dess tolkning är helt kulturellt betingad.
· Piloten ser ett tekniskt objekt som kränker luftrummet och hotar luftsäkerheten eller bryter mot fysikens lagar.
· Amazonas-vegetalistas ser en ande, en gudomlig budbärare eller en plågoande, som kommunicerar via sång och ger tillgång till andliga verktyg, i bästa fall, men som också kan angripa.
Den avgörande skillnaden ligger inte i fenomenet i sig, utan i förklaringsmodellerna. Schamanernas ramverk är koherent och funktionellt för att navigera dessa erfarenheter. Det inkluderar medvetande, spiritualitet och det multidimensionella som centrala komponenter. Den västerländska vetenskapens modell, som hittills försökt reducera allt till fysisk materia och mätbara data, har i detta fall misslyckats med att förklara och integrera upplevelserna. (Och det ska ses i ljuset av att de ursprungliga kulturerna i Amazonas utplånades i ett historiskt folkmord där de kulturer som återstår idag är en bräcklig spillra och att mycket kultur, berättelser, kunskap och historia har utraderats och gått förlorad.)
Dessa rapporter tvingar oss därför att överväga möjligheten: att Amazonas schamaner/vegetalistas, med sin icke-dualistiska verklighetsmodell, kan ha en djupare och mer nyanserad operativ förståelse av UAP-fenomenets komplexa natur än Pentagon och den konventionella vetenskapen.
Fenomenet fungerar som en spegel eller en tom duk. Vårt psyke – med sina arketyper, kulturella koder och existentiella tillstånd – projicerar sig själv på fenomenet som interagerar med projektionen, förändrar den och projicerar den tillbaka till observatören. Schamanerna förstår detta intuitivt; de ser dessa visioner som ett språk som intelligensen använder. Det använder medvetandet.
UAP-fenomenet är varken uteslutande fysiskt eller uteslutande mentalt. Det är ett hybridfenomen som existerar i skärningspunkten mellan materia och medvetande.
Det tvingar oss att överge den västerländska dualismen som separerar:
· Materia från ande
· Objekt från subjekt
· Yttre från inre
Territoriet är ett. Kartorna är många men piloten och schamanen utforskar samma grundläggande, interaktion med UAP. Den stora skillnaden är deras karta – det perceptuella och kulturella filter genom vilket de förstår och artikulerar sin upplevelse.
Schamanernas karta är ofta rikare och mer användbar just för att den är skapad för att navigera gränslandet mellan världarna. Den inkluderar medvetandet, spiritualiteten och den symboliska verkligheten som centrala komponenter, medan den västerländska vetenskapens karta hittills aktivt har uteslutit dem. Schamanernas modell är inte nödvändigtvis ”sann” i en objektiv mening, men den är overkligt koherent, funktionell och har ett starkt syfte: att läka, söka kontakt och vidga medvetandets gränser – även om den också innehåller aspekter av psykologisk krigföring och skräck. Schamanen färdas precis som piloten och som Luis Eduardo Luna påpekar så är flyga ett vanligt tema inom schamanismen. Istället för ett högteknologiskt F-35 så använder de hallucinogener som en teknologi, som transporterar medvetandet genom den multidimensionella rumtiden, interaktivt.
Därför förklarar insikten – att territoriet är ett, men kartorna varierar – varför piloten och schamanen ser olika saker, men i grunden beskriver samma interaktion av närkontakt. Det förklarar också varför våra försök att förstå månen enbart genom geologi, eller UAP enbart genom fysik, är dömda att misslyckas. Det verkliga mysteriet ligger inte i stenarna eller radar-ekon, utan i själva mötet – i den urgamla relationen mellan en till synes omänsklig intelligens och det mänskliga medvetandet. En relation som kan ha format själva grunden för vår mytologi, vår tro och verkligheten.
Den fysiska världen kanske bara är ett ytligt lager av en mycket djupare, medvetande-baserad verklighet.
Man kan inte fånga hela verkligheten, genom att bara studera dess delar.
Lite på samma sätt som fiskarna i akvariet inte heller kan förstå vardagsrummet som akvariet står i.
Allt mer tyder på att medvetande och information inte bara är passiva fenomen, utan aktiva krafter som tillsammans formar verkligheten.
Den här verkligheten kan vara en konstruktion på så många olika plan.
En framväxande tendens inom vetenskapen (Melvin Vopson, Donald Hoffman m.fl) undersöker nu om universum kan vara en informationsstruktur där olika existensnivåer av verkligheten är kopplade till informationsflöden.
Detta innebär att den materiella världen bara är ett skikt av flera. Inför denna möjlighet krävs ödmjukhet. Vi är som akvariefiskarna. UAP är då inte bara något som simmar in i vårt akvarium – det kan vara en del av akvariets väggar, dess filtreringssystem, eller ha sitt ursprung från rummet utanför: en del av själva verklighetens infrastruktur. Vi kanske befinner oss i ett zoo, och är djuren i fångenskap som observeras. Det kan vara ett pågående experiment som vi inte har någon kontroll över. UAP handlar därför om mycket mer än fysiska och teknologiska objekt. Ämnet kräver försiktighet och stor ödmjukhet. Oavsett om din verklighetsmodell känns solid eller om du har egna upplevelser, så existerar verkliga anomalier. De utmanar de flesta etablerade modeller. Att förklara dem alla är en omöjlig uppgift; vissa kan förklaras, medan andra tvingar oss till gränsen av förnekelse. I grunden handlar det om starka upplevelser och svårtolkade bevis.
Bilden ovan: AuthaGraph – Karta. Se länk för förklaring
Det sanna sökandet är därför inte att hitta fler bevis för en förvrängd karta, utan att rita en ny. En karta som AuthaGraph, som fångar det sfäriska territoriets sanna proportioner. En vetenskap som integrerar det fysiska och det medvetna.
Den vetenskap som krävs är inte en ny gren av fysik eller psykologi, utan en vetenskap om relationen – hur medvetande och materia samverkar för att skapa den verklighet vi upplever, och hur anomalier som UAP uppträder i just det gränssnittet. Tills dess kommer detta mysteriums fulla natur att förbli dolt. Precis som månen: synlig för alla, men dess sanning eller djupare betydelse är det bara ett fåtal som ser.
Lämna ett svar